Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 156 -r
att detta kom sig därfaf, att hans hustru var så mycket
bättre. Drifven af en oförklarlig ingifvelse omtalade
jag nu för honom, att för en vecka sedan, då vi inbillat
honom, att hans hustru var på bättringsvägen, hade
vi i själfva verket bedragit honom. Vid den tiden
sväfvade lion i stor fara, och jag hade varit i en ständig oro
för hennes skull, men nu var faran öfverstånden och den
förfärliga spänningen hade lagt sig. Och när jag sagt
detta, sjönk jag ned vid foten af sängen och brast ut i
skratt och måste hålla mig fast för att icke falla omkull
på golfvet.
Oaktadt de båda systrarnas röster varit så
förvillande lika, att jag aldrig kunnat skilja dem åt, satte lian
sig dock upp i sängen och bleknade, då Janie för första
gången svarade honom från rummet bredvid. Jag
förklarade för honom, att den lilla förändringen i rösten
berodde på febern och att hans egen röst också var
litet förändrad. Detta var nästan alltid fallet med en
person, som höll på att tillfriskna från en svårare
sjukdom. Och för att leda lians tankar bort från ämnet,
omtalade jag för honom, att Janie hade blifvit alldeles
förbi af den långa sjukvården, och då hennes närvaro
icke längre var nödvändig, hade jag skickat henne till
landet, så att hon skulle få hvila sig en tid. Samma
afton satte vi ihop ett bref till honom, och jag stod med
en näsduk i hand, under det Janie skref, för att passa
på, så att icke någon tår skulle falla på papperet. Janie
for flera stationer nedåt den stora västra järnvägen
för att kunna afsända brefvet från en af dessa stationer
och återvände med första uppgående tåg.
Ingen misstanke om verkliga förhållandet uppsteg
någonsin hos honom, och doktorn hjälpte oss i vårt
fromma bedrägeri. Men detta oaktadt blef hans puls,
som hittills för hvarje dag tilltagit i styrka, nu för hvarje
timme svagare och svagare. I den trakt, där jag är
född och uppfostrad, påstår man, att luften blir allt
kallare i det rum, där en död ligger, och att ingen eld
kan värma upp den. Några månaders kurs på sjuk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
