- Project Runeberg -  Fyra man om en bok /
177

(1907) [MARC] Author: Jerome K. Jerome Translator: Ezaline Boheman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 177 -r

»Jag kan inte», sade han, »inte en gång för att vinna
hennes kärlek. Dessutom skulle hon inte tro
mig.»

Vi skildes från hvarandra i hörnet af Bond Street,
och sedan träffade jag honom inte förrän följande Mars,
då jag mötte honom vid Ludgate Circus. Han bar
sin öfvergångsdräkt, som bestod af en blå cheviotkostym
och hög hatt. Jag gick fram till honom och tog honom
under armen.

»Hvilkendera är du nu?» frågade jag.

»Ingendera för ögonblicket, Gud vare lof», svarade
han. »För en halftimme sedan var jag Smythe, och om
en halftimme skall jag bli John Smith, men för
ögonblicket är jag en man.»

Hans röst hade en angenäm, frisk klang, hans ögon
strålade af en klar, vänlig glans, ocli hans hållning var
frimodig och obesvärad.

»Du är då i alla händelser en förbättrad upplaga
af dem båda», sade jag.

Han skrattade — ett gladt klingande skratt,
blandadt med en svag tillsats af vemod.

»Vet du hvad som är min föreställning om himmeln?»
frågade han.

»Nej», sade jag, en smula förvånad öfver denna fråga.

»Ludgate Circus», ljöd svaret. »De enda verkligt
lyckliga stunderna af mitt lif har jag tillbragt i
närheten af Ludgate Circus. Jag lämnar Piccadilly som
en sjuklig, otreflig snobb. Vid Charing Cross känner
jag, huru blodet flyter raskare i mina ådror, och ända
från Ludgate Circus till Cheapside är jag en mänsklig
varelse med mänskliga känslor i mitt hjärta och
mänskliga tankar i min hjärna — med tycken, sympatier och
förhoppningar. Vid Bank of England börjar min hjärna
bli alldeles tom, och allt efter som jag går vidare bli
mina känslor simplare och slöare, och när jag hinner
fram till Whitechapel är jag en stackars liten
ociviliserad usling. På återvägen försiggår samma
metamorfos, ehuru i omvänd ordning.»

Fyra mail om en bok

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyraman/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free