Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 183 -r
nacl massa, ocli då soldaterna släppts ut till dem, två
åt gången, hade de kämpat om dem som lejonen om de
första kristna. Detta hade emellertid ledt till sådana
våldsamma uppträden, att polisen sett sig tvungen
att ingripa, och sedan ställdes flickorna upp på led
och tvingades af en särskildt för tillfället
ditkommen-derad polisstyrka att hålla sig på sina platser och vänta
tills deras tur kom.
Klockan tre brukade den posterande skildtvakten
komma ned och stänga porten. »De ha försvunnit
allesammans», ropade han till de ännu kvarvarande
flickorna. »Det tjänar ingenting till att ni stanna längre,
ty vi ha inte flera åt er i dag.»
»Verkligen inte en enda?» kunde det hända att någon
stackars flicka mumlade, under det att tårarna uppstego
i hennes ögon, »inte en aldrig så liten? Och jag som
väntat så länge.»
»Kan inte hjälpa det», svarade den hederlige soldaten
kort, men icke ovänligt, i det lian vände sig bort
för -att dölja sin rörelse. »Vi skapa dem inte, så att
ni kan inte få flera än vi ha, förstår ni. Kom tidigare
nästa gång.»
Därefter skyndade lian bort för att slippa höra deras
veklagan, och poliskonstaplarne, som tycktes med
begärlighet ha afvaktat detta ögonblick, skyndade att
jaga bort de gråtande flickorna. »Skynda er i väg nu,
flickor, men laga att det går raskt», brukade de säga
med sin retsamt osympatiska röst. »Vi kunna inte
tillåta att trafiken hela eftermiddagen hindras af de
försmådda. Skynda er i väg.»
Apropos dessa samnia kaserner talade vår
hjälpgumma om en historia för Amanda, som talade om den
för Etlielbertha, hvilken i sin ordning talade 0111 den
för mig, hvarpå jag nu berättade den för gossarna.
I ett visst hus vid en viss gata i grannskapet
inflyttade en dag en viss familj. Jungfrun hade lämnat dem
— deras tjänare stannade vanligen aldrig längre än en
vecka — och dagen efter inflyttningen satte de in en
L _
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
