Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELFTE KAPITLET.
En kväll upplät Brown sin mun ock sade:
»Det finns bara en last, och det är själfviskheten.
Jephson stod framför elden och tände sin pipa. Han
drog ett par bloss, kastade tändstickan i elden och
svarade sedan:
»Som på samma gång är dygdens upphof.»
»Sitt ned och fortsätt med ditt arbete», sade Mac
Shaugnassy borta från soffan, där han låg utsträckt
med fötterna på en stol. »Vi hålla på att resonera om
vår roman. Paradoxer äro inte tillåtna under
arbetstiden.»
Men Jephson befann sig vid lynne att disputera.
»Själfviskheten», fortfor han, »är blott ett annat
namn för viljan. Hvarje handling, som vi utföra, vare
sig den är god eller ond, har själfviskheten till
driffjäder. Vi äro barmhärtiga för att tillförsäkra oss en bra
plats i den tillkommande världen, skaffa oss våra
medmänniskors aktning i denna och stilla vår sorg öfver
lidandet. Den ena människan är vänlig, emedan det
bereder henne ett nöje att vara vänlig, liksom den andra
människan är grym, emedan grymheten behagar henne.
En stor man gör sin plikt, emedan känslan af en
uppfylld plikt bereder honom större tillfredsställelse än
den bekvämlighet, som medföljer pliktförgätenheten.
Den fromma människan är from, emedan hon finner
en glädje i religionen, den moraliska är moralisk, emedan
lastbarheten skulle vara en plåga för hennes starkt
utpräglade själfkänsla. Själfuppoffring är i själfva ver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
