- Project Runeberg -  Fyra man om en bok /
208

(1907) [MARC] Author: Jerome K. Jerome Translator: Ezaline Boheman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 208 -r

Vi tackade Jeplison för hans berättelse ocli lofvade
att draga fördel af sens moralen, då vi lyckades komma
under fund därmed. Emellertid förklarade Mac
Shaug-nassy, att han också kände till en berättelse, som
handlade om samma ämne, nämligen en hustrus alltför stora
tillgifvenhet för en främmande man. Men denna
berättelse hade verkligen en moral, och den lydde sålunda:
Haf aldrig något att skaffa med uppfinningar.

Brown, som hade tagit patent på en säkerhetskanon,
för hvars aflossande han dock aldrig lyckats träffa på
en tillräckligt modig man, förklarade, att det inte alls
var någon oäfven moral. Vi samtyckte att höra på
detaljerna och bilda oss ett eget omdöme.

»Den här berättelsen», började Mac Shaugnassy,
»tilldrog sig i Furtwangen, en liten by i Schwarzwald.
Där bodde en mycket egendomlig gammal man vid namn
Nicholaus Geibel. Hans yrke var att förfärdiga
mekaniska leksaker, och i detta sitt yrke liade han nästan
vunnit europeisk ryktbarhet. Han tillverkade
kaniner, som kunde hoppa fram ur ett kålhufvud, klippa
med öronen, putsa sina mustascher och försvinna igen;
kattor, som tvättade sig i ansiktet och jamade så naturligt,
att hundarna togo dem för verkliga kattor och rusade
på dem, dockor med fonografer dolda i sitt innandöme,
hvilka kunde lyfta på hatten och säga: »God dag, hur
står det till?» Några kunde till och med sjunga en liten
visa.

Men denne man var något mera än blott mekanikus,
han var på samma gång artist. Hans yrke hade för
honom blifvit en formlig mani. Hans verkstad var
full med alla slags underliga saker, som aldrig skulle
och aldrig kunde bli sålda — saker, som han gjort
uteslutande af kärlek till sin konst. Han hade lyckats
konstruera en mekanisk åsna, som kunde springa två
timmar i sträck med tillhjälp af ett elektriskt batteri och
som förresten sprang mycket fortare än en lefvande
åsna och utan på långt när så mycket besvär från
körsvennens sida. Vidare hade han tillverkat en fågel,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyraman/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free