Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 212 -r
därför till en viss grad förbereda gästerna på hvad som
komma skulle. Förväntningarne voro spända till det
yttersta, och den ryktbare mekanikerns ankomst
af-vaktades med otålighet.
Slutligen hördes ljudet af vagnshjul utanför,
åtföljdt af en liflig rörelse i förstugan. Strax därpå
störtade gamle Wenzel själf in i rummet, högröd i ansiktet
af undertryckt skratt, och förkunnade med
stentors-stämma.
»Herr Geibel — och en vän.»
Herr Geibel och hans vän trädde in, hälsade af skratt
och bifallsrop, och gingo fram till midten af rummet.
»Tillåt mig, mina damer och herrar», sade herr Geibel,
»att för er få presentera min vän, löjtnant Fritz. Fritz,
min snälle vän, buga dig nu för dessa damer och herrar!»
Geibel lade uppmuntrande sin hand på Fritz’ axel,
och löjtnanten bugade sig djupt. Bugningen åtföljdes
af ett egendomligt rasslande ljud i hans hals, hvilket
hade en obehaglig likhet med en dödsrossling. Men det
var ju bara en obetydlighet.
»Han går litet stelt», sade Geibel, i det han tog
löjtnanten under armen och gick några steg framåt med
med honom, »men gången är just inte hans starka sida.
Dansen är däremot hans lif. Visserligen har jag ännu
inte hunnit lära honom någon annan dans än vals, men
i den excellerar han. Får jag inte lof att presentera honom
för någon af damerna, som vill försöka sig på att dansa
med honom. Han håller säkert takt, han blir aldrig
trött, han hvarken knuffar sin dam eller trampar henne
på tårna. Han håller så stadigt hon någonsin vill,
dansar så fort eller långsamt som hon önskar, han blir
aldrig yr i hufvudet och kan föra en angenäm
balkonversation. Se så, tala nu för dig själf, min gosse.»
Den gamle herrn vred om en af knapparne på
löjtnantens röck, och genast öppnade Fritz munnen och
sade med en pipig röst, som tycktes komma från bakre
delen af hufvudet: »Får jag ha den äran?» och tillslöt
sedan munnen med ett knäppande ljud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
