Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 218 -r
enighet. Den fjortonde November hölls nästa möte,
vid hvilket doek endast »Jephson, Mac Shaugnassy
och undertecknad« voro närvarande. Af Browns namn
återfinner jag hädanefter inga spår. På julaftonen
träffades vi tre åter, och mina anteckningar upplysa
mig om, att Mac Shaugnassy bryggde något slags
whisky-punsch efter eget recept, hvilken upplysning
bebådar en sorglig jul för oss alla tre. Vid intetdera
af dessa båda sammanträden tyckas vi ha utfört
något arbete.
Nu följer ett längre uppehåll tills den åttonde
Februari, och då hade församlingen smält ihop till
»Jephson och undertecknad». Men i likhet med ett
slocknande ljus, som flammar upp i en sista låga, blir
mitt protokoll ännu en gång mycket upplysande och
kastar ett klart ljus öfver aftonens samtal.
Detta tycks ha rört sig om mångahanda saker —
i själfva verket om allt utom vår roman. Bland
annat talade vi om litteraturen i allmänhet.
»Jag är trött på det där eviga pratet om böcker»,
sade Jephson, »på dessa spaltlånga kritiker öfver
hvarenda rad som skrifs, dessa ändlösa böcker om
böcker, detta öfverdrifna beröm och lika öfverdrifna
klander. Det är inte något sundt förnuft i allt detta.
Om man lyssnade till bildningens öfverstepräster,
skulle man kunna tro att människan vore skapad
för litteraturen, inte litteraturen för människan. Men
tanken existerade ju dock före tryckpressen, och de,
som skre’vo de hundra bästa böckerna, läste dem aldrig.
Böcker hafva nog sin plats i världen, men de utgöra
inte hela dess innebörd. De utgöra, liksom ox- och
fårkött, hafsluften, tryckningen af en hand, minnet af
ett hopp och andra item hufvudinnehållet i våra sju
och sjuttio år, men vi tala ju om dem, som om de
vore lifvets röst i stället för endast ett svagt eko
däraf. Sagor äro angenäma som sagor betraktade —
ljufva som gullvifvan efter den långa vintern,
vederkvickande som det milda vårregnet. Men vi skrifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
