Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 220 -r
Venus från Milo är ett konstverk, och så fortsätta vi hela
lifvet igenom att säga, att Shakespeare i vårt tycke
är en stor skald och att det enligt vårt förmenande
icke finnes något skulpturverk, som kan jämföras med
.Venus från Milo. Om vi äro fransmän, afguda vi vår
mor, om vi äro engelsmän, afguda vi hundar och
dygden. En nära släkting sörja vi ett år, men en kusin sörja
vi endast tre månader. En hygglig människa har sina
bestämda dygder att eftersträfva, sina bestämda synder
att ångra. Jag kände en gång en hygglig karl, som var
mycket bekymrad öfver att han icke alls var stolt och
därför icke gärna med något slags skäl kunde bedja om
ett ödmjukt hjärta. I sällskapslifvet måste man
vara cynisk och beskedligt elak, inom artistvärlden
ortodox fritänkare. Jag kommer ihåg, att jag en gång
hörde min mor tala förnuft med en aktris, som
lämnat en öm make och rymt sin kos med en liten ful,
tarflig aktör af det sämre slaget. (Det jag nu talar om
tilldrog sig för länge, länge sedan.)
»Du måste ju vara alldeles tokig», sade min mor.
»Hvad i all världen kunde förmå dig att taga ett sådant
steg?»
»Min kära Emma», svarade damen i fråga, »hvad
annat kunde jag väl göra? Du vet ju, att jag inte har
några dramatiska anlag, och någonting måste jag ju
göra för att visa, att jag är artistiskt anlagd.»
Vi äro ingenting annat än påklädda marionetter,
vår röst är den osynlige förevisarens, konvenansens
röst, och till och med våra rörelser af lidelse och smärta •
regleras af honom. Människan liknar ett af dessa
jättestora bylten, som man ibland ser i barnsköterskors
armar. Det är mycket stort och långt och ser ut som
en massa af fina spetsar och broderier och eleganta
tyger, och någonstans, doldt bland all denna elegans,
ligger en liten bit röd och förskräckt mänsklighet, som
inte har någon annan röst än ett själlöst skrik.
Det finns blott en enda saga», fortfor han efter
en lång tystnad och i det han mera tänkte högt än talade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
