- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
32

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. I botgörarekapellets trädgård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig hamnens inlopp, blev större och större. Då hördes
en högljudd stämma från akterdäck, som om den
avvaktat detta säkra ögonblick: "Vi ses igen. Snart
träffas vi i Paris." Och musikkapellet, detsamma som för
tretton dagar sedan oväntat hade uppskrämt Desnoyers
genom att spela Marseillaisen, spelade en marsch från
Fredrik den stores tid, en grenadiermarsch med
trum-pe tackompan j emang.

Med hästen och oförskämdheten hos en hämdgirig,
som tror, att hans önskningar äro nära att uppfyllas,
försvann så den sista tyska atlantångaren i mörkret vid
den franska kusten.

Detta hände sistförflutna natt Knappa 24 timmar
hade sedan dess förflutit, men det tycktes Desnoyers,
som om vore denna händelse långt avlägsen från
verkligheten. Den till opposition alltid beredda, tänkande
människan lät icke smitta sig av den allmänna
uppståndelsen. Kommerserådets förmätenhet tycktes honom nu
endast vara skrytet från en till soldat förvandlad
borgare. Parisbefolkningens oro betydde ingenting annat
än ett lugnt levande folks nervösa rysningar, vilket
redan uppröres av skuggan av en fara för sin egen
välgång. Hur ofta hade man icke redan talat om ett
plötsligt krig, men i sista ögonblicket hade konflikten alltid
blivit löst. För övrigt önskade de icke något krig,
därför att detta skulle komma att korsa deras planer för
framtiden, och därför att människan endast anser det
vara logiskt och förnuftigt, som passar hennes egna
intressen, hennes högsta principer.

"Nej, det kommer icke att bli något krig," upprepade
han, under det han passerade genom trädgården. "De

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free