Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. I botgörarekapellets trädgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återvände till den tankegång, som hade upptagit henne i
början av deras sammanträffande.
"Vet du annars något om, vad som under tiden har
passerat? Berätta för mig. Människor prata så
mycket – tror du verkligen, att det kommer att bli krig?
Tror du inte, att det på ett eller annat sätt ordnar
tig?"
Desnoyers tröstade henne med sin optimism. Han
trodde inte på möjligheten av ett krig. Det vore ju
löjligt.
"Det tror jag också, vi befinna oss ju dock i ett
civiliserat tidevarv. Jag kände några tyskar, förnäma
och väluppfostrade unga män, som säkerligen tänka
precis som vi. En gammal professor, som umgås hos
oss, förklarade i går för mamma, att krig i vår
upplysta tid icke längre vore möjligt. Inom två månader
skulle det knappast finnas en enda människa kvar.
Om tre månader skulle det inte finnas några pengar
mer i världen för att fortsätta kriget. Jag vet nu inte
så noga, hur det var, men han förklarade allting så
tydligt, och så att det var ett riktigt nöje att höra på."
Hon försjönk i tystnad och försökte att ordna sina
tankar, men hon var förskräckt över den stora ansträngning,
som var erforderlig härför.
"Tänk dig, vad ett krig skulle betyda. Hur förfärligt.
Sällskapslivet skulle förlamas. Det skulle icke
komma att finnas några nöjen, inga vackra kläder,
ingen teater. Ja, det vore till och med möjligt, att
moderna icke mera skulle komma att förändras. Alla
kvinnor i sorgdräkt. Kan du föreställa dig det. Och
Paris – övergivet. Hur vackert var icke Paris, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
