- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
41

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. I botgörarekapellets trädgård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

farmare, en avlägsen släkting till honom, bevakade hans
intressen där. Margarete tycktes vara nöjd och påtog
sig trots all frivolitet en allvarlig kvinnas min.
"Pengar, pengar," utropade hon teatraliskt. "Och ändå kan
man icke vara lycklig utan pengar. Med dina
fyrahundratusen francs och med dem, jag äger, skola vi
(nog reda oss. Jag har ju redan sagt dig, att min man
vill återlämna min hemgift. Han har sagt det till min
bror, men hans affärsställning och arbetsinställelse i
hans fabrik tillåter honom icke att återlämna den så
fort, som han skulle önska. Jag kan inte hjälpa, att
jag känner medlidande med den stackars mannen. Om
han bara inte vore en sådan vardagsmänniska."

Återigen tycktes Margarete ångra dessa frivilliga
lovtal, som nu på så sen tidpunkt gav förstämning åt
deras samtal. Och återigen ändrade de samtalsämne.
"Och din familj? Har du redan besökt den?" Desnoyers
hade varit i sitt hem, innan han begav sig av
till kapellet. I all hemlighet hade han smugit sig in i
det stora huset vid Avenue Victor Hugo och hade listat
sig upp i första våningen liksom en hantverkaregesäll,
för att där smyga sig in i köket som en tjänsteflickas
älskare. Hans mor kom dit för att omfamna honom.
Den stackars fru Luise grät och kysste honom
översvallande, som om hon fruktade att för alltid
förlora honörn. Genast efter hans mor kom Loisita, som
bar smeknamnet Chichi; hon hade alltid betraktat
honom med en nyfikenhet full av sympati, som om hon
önskade att bättre lära känna en så stygg men ändå så
tillbedjansvärd broder, som hade bragt en anständig
fru från dygdens väg, och som hade begått alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free