Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Madariaga - Centauren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alls för honom. Den enda notis han tog om henne var,
att han då och då gjorde en ironisk anmärkning, när
hon i solnedgången lutade sig mot dörrposten för att
betrakta aftonrodnaden, med den ena armbågen stödd
mot dörrkanten och med sin kind lutad i handen för
att på så sätt efterapa hållningen hos en viss vit dam,
som väntade på sina drömmars riddare; Elena hade
sett denna på ett vykort.
Desnoyers hade redan i fem år bott i deras hem, då
han en dag inträdde i sin arbetsgivares privatkontor.
Han hade tagit på sig den beslutsamma min, som en
blygsam person brukar antaga, då han plötsligt har
fattat ett beslut.
"Herr Julius, vi måste ordna våra mellanhavanden,
jag önskar lämna min plats!" Madariaga såg knipslugt
på honom: "Lämna er plats? Vad vill det säga? Varför?"
Men han väntade förgäves på ett svar. Fransmannen
stammade en ramsa osammanhängande förklaringar. "Jag
går, jag måste gå."
"A, du tjuv, du falska profet", skrek farmaren med
stentorsröst:
Men Desnoyers darrade icke vid denna förolämpning.
Han hade ofta hört, hur hans arbetsgivare hade
använt sig av liknande uttryck, då haaii ville driva med
någon, eller då han kivades rned någon boskapsherde.
"O, du tjuv, du falska profet. Tror du inte, att jag
vet varför du vill gå din väg. Tror du inte, att gamle
Madariaga har sett dina längtansfulla blickar på min
dotter, den döda flugan, sett, hur ni i närvaro av den
stackars China, som med sitt blinda förstånd icke lägger
märke till någonting tryckt varandras händer? Gör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
