Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Madariaga - Centauren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhörde familjen. Han skulle aldrig säga ett ord till
karlen.
Men knappt hade tysken kommit tillbaka, förrän
han utdelade befallningar till honom i rå ton som till
en främmande. En annan gång åter gick han förbi
honom, som om han inte alls kände honom. Träffade
den gamle mannen Elena hos sin äldre dotter, gick han
förbi utan att tala med henne.
Förgäves utnyttjade "Romantica", som genom sitt
moderskap hade blivit mycket förändrad, varje tillfälle
att ställa sitt barn i hans väg, och ropade ofta
högt: "Julius, Julius."
"Den där sjungande gringons bortbyting, en sådan
morot med ett ansikte som en flådd get. Den skulle
vara mitt barnbarn? Nej, jag föredrar Celedonios."
Och för att göra sin protest ännu tydligare, gick han
till sin uppassare och kastade hela händer fulla av
pesos mitt in ibland den svarthyade barnskaran.
Efter sju års giftermål kände även Desnoyers fru,
att hon skulle bliva mor. Hennes syster hade redan tre
söner, men vad betydde de för Madariaga mot den
ende, som Luise väntade. "Det kommer att bliva en
pojke," förkunnade Madariaga med bestämdhet, "ty
jag behöver en. Han skall få namnet Julius, och jag
hoppas, att han skall komma att likna min avlidna fru."
Sedan den sistnämnda dött, kallade han henne inte
längre China. Det var nästan, som om han kände en
försenad kärlek för den blyga, tigande kvinna, som
under sin levnad hade uthärdat så mycket från hans sida.
Nu talade han jämt och ständigt om sin "stackars döda
hustru".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
