Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Madariaga - Centauren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans önskan blev uppfylld. Luise födde en pojke,
vilken fick namnet Julius, och fastän man i de ännu
otydliga ansiktsdragen icke kunde fastställa någon
särskild likhet med hans mormor, så hade han dock
svart hår, mörka ögon och olivfärgad hy. Madariaga
hälsade honom välkommen: "Jo, det är verkligen mitt
barnbarn."
Hans glädje gjorde honom så ädel, att han till och
med tillät tysken att deltaga i dophögtidligheten.
Då Julius Desnoyers var två år gammal, gjorde hans
morfar en rundtur på sina ägor och hade honom framför
sig i sadeln. Han red från farm till farm för att
visa honom för den rödhyade befolkningen, som en
gammal härskare föreställer sin arvinge.
Senare, när barnet lärt sig tala, pratade den gamle
mannen i timtal med honom i skuggan av eucalyptusträdet.
Hos Madariaga började redan en lätt minnesförlust
att visa sig. Visserligen förföll han inte helt och hållet
till ålderdomssvaghet, men hans motsägelselusta verkade
redan rätt barnslig. Till och med när han var i mild
sinnesstämning, motsade han alla och försökte reta sina
närmaste.
"Kom hit, din falske profet", sade han till Julius,
"du är en fransman."
Barnbarnet protesterade, som om man hade förolämpat
det, Hans mor hade sagt till honom, att han var
argentinare, och hans far hade för att glädja morfadern
även tillfogat, att han var spanjor.
"Nå ja, om du inte är någon fransman, så skrik: "Ner
med Napoleon." Och han såg sig omkring, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
