- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
108

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Familjen Desnoyers

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Desnoyers och hans frus samliv gick sin sedvanliga,
jämna gång, och fru Luises begränsade fantasi jämförde
sig och sin man med ett spann oxar på hennes faders
farm, som vägrade att röra sig, om ett annat djur
skulle bliva spännt för i stället för den gamla vanliga
kamraten. Visst var hennes man litet konstig ibland
och gav henne skuld för allt som hände, men han kunde
aldrig tåla att vara ensam. Till och med eftermiddagarna
i Hotel Drouot tycktes honom ointressanta, om icke
hon satt vid hans sida som hans förtrogna.

"I dag ha vi en stor juvel försäljning. Skola vi gå dit?"

Sådana förslag gjorde han med en sådan insmickrande
stämma, att det påminde Luise om deras förtrogna
samtal i deras förra hem. De gingo alltså båda
till auktionen, men på olika vägar. Hon åkte i en av
de oerhört stora vagnarna, emedan hon icke gärna gick
till fots. Desnoyers däremot ägde visserligen fyra bilar,
men han avstod dem av hela sitt hjärta, ty han hängde
fast vid det gamla och kunde aldrig göra sig hemmastadd
med de nya maskinerna. Så gick han till fots
under föregivande, att hans kropp behövde motion i
brist på arbete. När de sedan träffade varandra i den
överfyllda försäljningssalen gingo de tillsammans och
betraktade juvelerna. Så bestämde de det pris, de
tänkte bjuda. Men om Desnyers blev retad genom de
medbjudandes motstånd, bjöd han Jiögre och högre,
och till sist skrek han ut summorna, som om han blåste
i en trumpet. Efter en sådan auktion liknade Luise en
bysantinsk drottning i all sin bländande prakt. Stora
pärlor prydde hennes öron och hals, hennes barm bar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free