- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
120

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Familjen Desnoyers

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riktigt, något sådant fanns icke i Paris. Han kände sig
sjuk av denna gränslösa överbelastning. Han tyckte
sig nästan övervara en fest för lystna sjömän, som
besjälades av kvalfulla begär att skaffa sig upprättelse för
alla föregående umbäranden, och han kände plötsligt
samma längtan som sin far att få återvända hem.

Marcel återvände från detta besök med melankolisk
resignation. Utan tvivel hade detta folk gjort stora
framsteg. Han var inte den blinde patrioten, som
icke ville medgiva, vad som dock var alldeles klart och
tydligt. Inom loppet av få år hade det där landet
om-bildats, och dess industri förtjänade både beundran och
förvåning – men det var i alla fall omöjligt att
uppehålla förbindelserna med dessa tyskar. Var och en
borde hålla sig för sig själva; måtte de bara aldrig bliva
avundsjuka på sin granne. Men när han kommit så
långt i sina tankar, fick affärsmannens optimism honom
att uppgiva denna misstanke.

"De där tyskarna komma att bliva mycket rika",
tänkte han. Deras affärer blomstra. Men den som är
rik, tycker icke om stridigheter. Kriget, som det resoneras
så mycket om överallt, är helt enkelt omöjligt."

Den unge Desnoyers började på nytt med sitt gamla
liv i Paris. Han hade helt tagit sin bostad i sin ateljé
och gick allt mera sällan till sin faders hus. Fru Luise
började tala om en viss Argensola, en mycket bildad,
ung spanjor, vilkens råd hon ansåg vara den bästa
hjälpen för sin son. Hon visste icke så noga, om denna
nya kamrat var vän, herre eller tjänare. Även stamgästerna
i ateljén tvivlade. De litterära personerna kallade
honom kort och gott för målare. Konstnärerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free