- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
127

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Familjen Desnoyers

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Måtte Gud vara hans själ nådig! Och när hon kom
ut ur kyrkan, betraktade hon vänligt ungdomarna, som
redo till Bois de Boulogne, lyxbilarna och hela den
ljuvliga morgonens friskhet, och hon medgav, att det
var underbart att leva. Hon betraktade med alltid
samma intresse monumentet mitt på platsen, vars glänsande
vingar liksom ville höja sig från jorden och flyga
bort. Victor Hugo! Det var tillräckligt för henne att
hon hade hört sin son nämna detta namn för att
beundra statyn med familjärt intresse. Det enda hon
visste om den store diktaren, var, att han hade dött.
Det gjorde henne säker; och hon inbillade sig, att han
under sin livstid hade varit god vän med Julius, emedan
hon ofta hade hört denne upprepa hans namn.

Ack, hennes son! Alla tankar, planer, önskningar
och förhoppningar omkretsade honom och hennes
envise make. Hon längtade efter en försoning mellan de
båda männen, efter ett slut på alla stridigheter, under
vilka hon led mest. Kunde icke Gud göra ett under?
Och som en bräcklig människa vandrar från det ena
sanatoriet till det andra för att söka bot, uppgav hon
besöken i den närbelägna kyrkan och besökte i stället det
spanska kapallet vid Avenue Friedland. Här kände
hon sig ännu mera hemmastadd. Mitt bland de eleganta
sydamerikanskorna, som sågo ut, som om de just
kommit från en modeutställning, lade hon även märke
till andra kvinnor, som icke voro så välklädda, som
voro korpulenta och som buro oäkta hermelinpälsar och
gamla ädelstenar. När dessa högvälborna damer träffade
varandra i vestibulen talade de med uttrycksfulla
gester och betonade vartenda ord eftertryckligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free