Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Familjen Desnoyers - 4. Kusinen från Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Du har rätt, vi skola gifta oss. Varför äro vi icke gifta?"
Deras önskningar kunde också förverkligas. Den äkta
mannens oväntade mellankomst underlättade saken, och
den unge Desnoyers begav sig på väg till Amerika för
att skaffa pengar till sitt giftermål med Margarete.
4. KUSINEN FRÅN BERLIN.
Julius Desnoyers’ ateljé låg på översta våningen.
Hissen och trapporna förde direkt till hans dörr. I
bakgrunden lågo ännu två små rum, vilka endast fingo
ljus från en inre korridor. Som enda förbindelseled
tjänade baktrappan, som förde upp till vinden.
Argensola hade under Julius resa stannat kvar i
ateljén och försökte nu bliva god vän med grannarna.
Det större rummet var tomt hela dagen. Innevånarna
kommo först hem, efter det de hade intagit sin
kvällsmåltid på någon restaurang. Endast under helgdagar
voro de – ett tjänstemanspar – hemma. Mannen,
kraftig och martialisk, var tillsyningsman i ett stort
varuhus. Han hade varit soldat i Afrika, bar en utmärkelse,
och var reservlöjtnant. Frun var en satt, liten
blondin med ljusa ögon och melankoliska ansiktsdrag.
Vid högtider satt hon i timtal vid pianot och njöt av
sina musikaliska minnen – förresten spelade hon alltid
detsamma. Ibland åsåg Argensola genom korridorfönstret,
hur hon arbetade i köket. Hennes make hjälpte henne,
och båda skrattade över sin oskicklighet och klumpighet
vid tillagningen av söndagsmåltiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
