Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Kusinen från Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta nonsens kom Julius att skratta. Tyskland – det
enda fria folket. –
"Det är det", sade Hartrott eftertryckligt och energiskt,
"vi äro i besittning av den frihet, som tillkommer
ett stort folk, vi äro fria i såväl materiellt som andligt
hänseende."
"Och den politiska friheten?"
Vid denna fråga syntes ett ringaktande leende på
professorns ansikte.
"Politiska friheten. Endast ostyriga, degenerade raser,
som trakta efter demokratins likställdhet, tala om
politisk frihet. Vi tyskar behöva den icke. Vi äro
födda till härskare. Vi ha organisationens ande."
Enligt doktorns åsikt var detta Tysklands stora hemlighet,
och den germanska rasen skulle, när den erövrat
världen, låta alla taga del i denna organisation. Alla
folk skulle organiseras på så sätt, att varje enskild
person skulle drivas till de högsta ansträngningar i
allmänhetens tjänst. Människorna skulle uppdelas för olika
sorts produktioner, de skulle komma att lyda som
maskiner, och skulle uträtta så mycket som möjligt: och
detta skulle bliva världens fullkomlighet. Friheten var
endast ett negativt begrepp, om icke realiteten stod vid
dess sida.
Förvånade lyssnade de båda vännerna till denna
beskrivning av framtiden, som skulle behärskas av den
germanska överlägsenheten. Varje individ skulle alltså
bliva odlad lika intensivt som en åker, varur ägaren
önskar draga den högsta möjliga vinsten. Människorna
skulle förvandlas till mekanismer, alla onödiga
förrättningar, som icke tjänade ett och samma mål, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
