Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Kusinen från Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undertrycka ett folk så lätt. Men de komma att intaga
den plats, som tillkommer dem. Vi komma att regera
världen. De måste nöja sig med att uppfinna nya
moder och göra livet angenämt för de utlänningar, som
besöka dem. Vi komma att uppfostra dem på det
andliga området så, att de leverera oss vackra
skådespelerskor, skriva romaner och intressanta
teaterstycken.... och ingenting mera."
Desnoyers skrattade, då han tryckte sin kusins hand
och låtsade, som om han uppfattade dennes ord som en
paradox.
"Jag är fullkomligt allvarlig", fortfor Hartrott. "För
franska republiken såsom stormakt har sista timmen
slagit. Jag har lärt känna den, och jag vet, att
Frankrike icke förtjänar något annat öde. Oordning och
brist på förtroende i de övre klasserna, lönlös extas
över kriget i de nedre."
Då han vände på huvudet, såg han åter Argensolas leende.
"Och vi förstå något därav’*, sade han vidare. "Vi
äro vana vid att utforska forna tiders folk, och därför
kunna vi med en enda blick erkänna psykologien hos
de nuvarande folken."
Argensola tänkte för sig själv: "Vad vet den där
pedanten om livet."
Då dörren åter stängts, gick han emot sin vän, vilken
andlös kom tillbaka. Nu höll Argensola Julius
von Hartrott icke mer för vansinnig.
"Vilken dumbom," utropade han och höjde
armarna. "Tänk bara, att ett sådant folk, som utbreda
sådana irrläror, få springa fritt omkring, man skulle icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
