Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Herr Marcels avundsjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
byxor vida som mamelucker, skodda stövlar, och i
rockslagen hade han stuckit några små flaggor i
tricolorens färger.
"Ni kommer för sent, min herre", sade han förnöjt.
"Fabriken är stängd. Ägaren är inkallad till tjänstgöring
och kommer att inom några timmar begiva sig till
sitt regemente."
Han pekade på en papperslapp, som han hade spikat
fast på dörren till den torftiga lilla lägenheten.
Därpå stod, att innehavaren och de anställda inställt
sig vid regementet.
Aldrig hade det fallit Desnoyers in, att hans snickare
kunde förvandlas till soldat. Han hade protesterat
mot alla lagar. Han hatade polisen i Paris, vilken
han vid många oroligheter hade slagits med. Hatet
mot militärism var hans fixa idé. Han hade alltid varit
en av de värsta upprorsmakarna. Och denne revolutionär
gick frivilligt och utan att bliva tvingad ut
i kriget....
Robert talade entusiastiskt om regementet och om
kamratlivet, då man befann sig nästan i dödens klor.
"Mina tankar äro desamma som förr, min herre,"
förklarade han, som om han gissade vad den andre
tänkte, "men krig är krig, och då lär man många
saker; till exempel: att ordning och disciplin tillhöra
friheten. Det är nödvändigt, att en anför och de andra
lyda honom frivilligt och av övertygelse, ty följa
honom måste de. När kriget kommer, ser man sakerna
i annan belysning, än om man är hemma och gör vad
man vill."
Dagen för Jaurès’ död hade han rasat av vrede och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
