Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Herr Marcels avundsjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro bestämda för att utfylla de stora luckor, som
döden upprivit.
Den stora folkmassan, som trängdes mot staketet, tog
avsked av de bortfärande och följde dem med blickarna.
Tidningarna utbjödos med höga skrik, och
massan läste girigt de tryckta sidorna. Var det en
gynnsam nyhet, så hördes det ett: "Leve Frankrike
..."; – lät ett annat telegram ana en förlust,
sade man: "Det gör ingenting, vi få tåla oss. Bakom
tyskarnas rygg marschera ryssarna fram." Under det
att samtalet om denna nyhet grep omkring sig, och
många unga damer sålde trefärgade flaggor och kokarder,
överskredo män och återigen män oupphörligt
bangården för att draga ut i kriget.
En reservunderlöjtnant, som bar en säck på ryggen,
kom följd av sin far fram till den posterande rad av
poliser, som höll mängden tillbaka. Desnoyers fann
en svag likhet mellan denne officer och sin egen son.
Den äldre mannen bar på rockslaget de grönsvarta
banden från 1870; den där utmärkelsen, som särskilt
upprörde Desnoyers samvete. Den gamle var lång och
mager och visade en mörk uppsyn. Han ville hellre
gälla som grym och omänsklig, än han visade sin
rörelse.
"Farväl, min gosse. Var tapper."
"Farväl, far."
De gåvo varandra icke handen; de aktade sig att se
varandra i ögonen. Officeren skrattade automatiskt,
fadern vände honom hastigt ryggen, skred igenom
folkmängden och gick in på ett café. Han gick in i det
mörkaste hörnet och satte sig på den mest undanskymda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
