- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
234

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Nytt liv

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de fuktiga ögonen och händernas nervositet. Det var
henne omöjligt att lämna modern ensam om också
endast för ett enda ögonblick. Sedan kom avskedet. "Lev
väl, min son. Gör din plikt men var försiktig." Hon
fällde inga tårar och visade ingen svaghet. Hela
familjen hade motsatt sig, att hon följde sonen till
järnvägsstationen. Hans syster skulle följa honom. Och då
Margarete återkom hem, fann hon sin mor sittande med
dyster min i en länstol. Hon undvek att nämna sin son
och talade om sina väninnor, som likaledes skickat ut
sina söner i kriget, och som, om endast de kunde
förstå hennes kval. "Stackars mamma! Jag måste hålla
henne sällskap, nu mer än någonsin... I morgon skall
jag besöka dig, om jag kan."

Till slut kom hon åter till Rue de la Pompe. Det
första hon gjorde var att göra Julius uppmärksam på,
hur enkel hennes skräddarsydda dräkt var, och att hon
varken bar juveler eller några andra smycken.

"Det är kriget. Nu är det sed att anpassa sig efter
förhållandena och vara allvarlig och anspråkslös liksom
soldaterna. Vem vet, vad som förestår oss."

Intresset för hennes klädsel övergav henne icke ett
ögonblick så länge hon levde.

Julius observerade en alltid kvarstannande
tankspriddhet. Hennes själ tycktes hava lämnat gränserna
för hennes kropp och sväva omkring på oerhört
avstånd. Hennes ögon voro fästa på honom, men det
var möjligt, att de dock alls icke sågo honom. Hon
talade långsamt, som om hon underkastade varje ord
en prövning, innan hon uttalade det, av fruktan, att hon
möjligen kunde förråda någon hemlighet. Denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free