Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Nytt liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förstå konsten att döda. Och ändå hade han mot henne
icke försökt den ringaste handgriplighet. Minnet om
denna respekt väckte i Margarete en tacksamhetskänsla.
Kanske hade han älskat henne mera än någon annan
man.
En oemotståndlig önskan att jämföra de båda
männen uppfyllde henne. Hon såg på Desnoyers och
beundrade hans goda utseende. Lauriers klumpiga och
ofina yttre fick hennes tankar att återvända till
Desnoyers. Men så tänkte hon åter på officeren, som hon
vid avskedet sett bredvid sin broder, han liknade icke
alls hennes före detta make. Men Margarete ville
glömma den bleke och sorgsne löjtnanten och endast
påminna sig den industrielle, som inga andra intressen
hade än att förtjäna pengar. Det var sant, Julius var
mera frestande. Hon ångrade ingenting, hon ville icke
ångra någonting, och egoistisk som alla förälskade
upprepade hon ännu en gång:
"Vilken tur, att du är utlänning. Vilken glädje att
veta dig avlägsen från krigets faror."
Som alltid kände Julius förbittring, då han hörde
detta. Det fattades icke mycket för att han skulle lägga
handen över hennes mun. Drev hon med honom? Det
var ju sårande att så tillbakasätta honom. Men hon
fortfor hårdnackat att tala om Laurier i sin bristande
logik och berömma hans hjältemod.
"Jag älskar honom icke och har aldrig älskat
honom. Var icke ledsen! Hur kan den stackaren
jämföras med dig. Men man måste ju medgiva, att han nu
förtjänar ett visst intresse. Jag gläder mig över hans
mod» som om han vore en gammal vän, en bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
