Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Återtåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fienden är feg och lömsk; den anfaller bakifrån i stället för
att visa ansiktet, de hoppa över staketen liksom
tjuvar... Men förräderiet hjälper icke. Fransmännen
stå redan i Belgien och komma att fordra avräkning
av tyskarna. Vi komma att krossa dem, så att de icke
ännu en gång störa freden i världen. Och mannen med
den uppåtsträvande mustaschen skola vi ställa ut i en
bur på Place de la Concorde."
Faderns goda tro gav Chichi nytt mod att vidare utmåla
för sig alla marter och allt hån, som den utställde
skulle få genomlida.
Detta angrepp på kejsaren var det, som mest upprörde
fru von Hartrott. Under de första krigsdagarna
hade fru Luise överraskat sin syster med att hon grät
över karrikatyrer i tidningarna.
"En sådan utmärkt människa, så ridderlig, en sådan
god familjefader, han är icke alls skuld till kriget."
Hennes förkärlek för överklassen kom henne att
känna dessa förolämpningar ännu svårare, än om de
riktats mot hennes egen familj. En kväll i matsalen
kunde hon icke tiga mera. Diverse stickord, som familjen
uttalat om hennes halvgud, lockade tårar i ögonen
på henne. Samtidigt kom hon ihåg, att hennes söner
utan tvivel voro i invasionsarmén.
Hennes svåger förutsade alla fienders undergång.
Han önskade, att icke en enda barbar med pickelhuva
skulle bliva kvar, ty de hade just tänt eld på flera
städer och skjutit värnlösa kvinnor och barn.
"Du glömmer, att jag är mor", suckade fru von
Hartrott. "Du glömmer, att bland dem, vilka du helst
skulle se tillintetgjorda, befinna sig mina söner."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
