- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
284

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Återtåget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alls icke betraktade sig som slagna och i sina hjärtan
kände den vilda vrede, från vilken hjältemodet
stammade. Blickar av förtvivlan sökte de närmaste
officerarna. Till och med översten förmådde icke mera.
Vad skulle denna oerhörda tillintetgörande marsch
under den korta fristen av några få dagar tjäna till?
Officerarna visste icke mera än de, men de svarade med
ögonen, som om de hade en hemlighet att bevara: "Mod
bara! Ännu en ansträngning – snart är detta över."

Djuren, som visserligen voro starkare, men som
ingen inbillningskraft kom till hjälp, voro mindre
motståndskraftiga än människorna. Deras utseende var
jämmerligt. Skulle detta vara samma kraftiga hästar
med glänsande hud, som han i början av sistlidna
månad i Paris hade beundrat vid förbimarschen. Ett tre
veckors fälttåg hade utpumpat dem och gjort dem
gamla. Deras matta blickar tycktes tigga om medlidande.
De voro magra, så magra att benknotorna syntes
genom huden, och ögonen stodo ut. Vid alla rörelser
blottade seldonet de blodiga skavsåren, från vilka
håren nötts bort. De gingo med yttersta ansträngning
framåt och togo sina sista krafter i anspråk, som om
människornas förnuft inverkade på deras slöa instinkter.
Några kunde icke mera, föllo plötsligt omkull och
lämnade sina lidande kamrater ensamma. Desnoyers
såg, hur artilleristerna då fort befriade dem från deras
selar, rullade omkull dem och släpade dem från vägen,
så att de icke skulle förhindra fortsättandet av
tåget. Där lågo de nu och visade sin skelettartade
nakenhet, som tills nu hade betäckts av remtygen; där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free