Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Återtåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upprepade förtvivlat samma ord som officerarna: "Det förstå
vi icke – det förstå vi icke".
Marcel förstod plötsligt den sorg och förvirring, som
gripit dessa, men kunde likväl icke helt fatta den. Han
såg det, som låg närmare än allting annat, landet var
överfallet, och tyskarna stötte icke på något kraftigare
motstånd. Hela departement, städer, orter och
människomassor stannade kvar i fiendens våld bakom dessa
oupphörligt återtågande härmassor. Hans entusiasm
dog plötsligt, som en luftballong spricker. Den
tidigare pessimismen blev återigen rådande. Trupperna
visade disciplin och viljekraft; men vad hjälpte det, vid
ett återtåg nästan utan strid, då en sträng befallning
hindrade dem att försvara sitt land? "Precis som 1870",
tänkte han. Till det yttre härskade större ordning, men
resultatet skulle bliva detsamma.
Som ett eko, vilket besvarade hans sorgsenhet, men
i motsatt riktning, hörde han en soldat säga till en
bonde:
"Vi draga oss tillbaka, men endast för att med så
mycket större kraft överfalla boches. Farfar Joffre
skall stoppa dem i säcken, när och var det passar
honom bäst."
Desnoyers hämtade nytt mod, då han hörde generalens
namn nämnas.
Kanske anade denne soldat, som det lyckades att
vidmakthålla sin tro under alla dessa tröttande ändlösa
marscher, sanningen bättre än de lärda officerarna med
sina resonemang.
Resten av dagen tillbragte han med att utdela gåvor
till de sista grupperna i kolonnen. Hans källare blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
