- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
310

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Vid den heliga grottan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

återvänt från krigets fasor. De hade kvar viljan att
leva och förhoppningen på en bättre framtid.

Allt detta gjorde ett så djupt intryck på Julius, att
han för en tid glömde, varför han kommit hit. Om
endast de människor ur diplomatin eller generalstaben,
som vårdslöst tänt krigselden, kunde se detta här. Icke
kriget på slagfältet utan kriget på lasaretterna,
kyrkogårdarna och ruinhögarna skulle de se. I sin fantasi
såg Julius hela jordklotet som ett kolossalt skepp fara
tvärs igenom oändligheten. De stackars människorna,
som bildade dess besättning, utrotade varandra under
århundradenas lopp. Alla önskade vinna största
möjliga plats i solljuset. Män, som ansågos vara högre
varelser, eggade massorna till strid, emedan de själva
ville intaga den högsta bron, själva gripa tag i styret,
och giva skeppet en annan, bestämd riktning. Och alla
dessa förstodo lika mycket: nämligen ingenting. Ingen
av dem kunde säga, vad som fanns bakom horisonten.
Gåtans stumma fientlighet omgav dem alla. Deras liv
var iförgängligt, och det krävdes en oupphörlig omsorg
för att behålla det. Och genom århundraden hade
besättningen icke haft ett enda ögonblick av klart
förnuft. Omväxlande bekämpade den ena hälften den
andra; de dödade varandra för att omväxlande taga
varandra till fånga. De kämpade för att kasta
varandra ned från skeppet. Kölvattnet fylldes med lik,
och bland de galna människorna höjde sig mörka
sofister, vilka förklarade, att detta var det fullkomliga
tillståndet, att alla i all evighet måste fortsätta så, och
att det vore en otäck dröm att önska, att människorna,
vilka alla befunno sig i den hemlighetsfulla farans snara,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free