- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
313

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Vid den heliga grottan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grottan. Han promenerade nu endast för att få tiden
att gå. Han funderade på att på aftonen återvända
till Pau; i Lourdes hade han ändå ingenting att skaffa.
I vilken riktning skulle han nu fortsätta sina
efterforskningar?

Plötsligt kände han en lätt rysning utefter ryggen:
det var samma odefinierbara känsla, som tillkännagav
hennes närvaro, då de träffades i någon park i Paris.
Margarete inställde sig liksom alltid helt plötsligt utan
att han med bestämdhet kunde säga, varifrån hon kom.
Som om hon stigit upp ur jorden eller kommit från
molnen.

Då han tänkte härpå skrattade han bittert. Hans
egen längtan narrade honom. Det var ju bara inbillning.
Då han vände på huvudet, insåg han, hur bedrägliga
hans förhoppningar varit. Ingen följde honom:
han var den enda människa, som gick mitt på gatan.
På en bänk i närheten vilade en officer med förbundna
ögon. Bredvid honom satt i lysande klädsel hans
skyddsängel – en sjuksköterska. Desnoyers ville gå
närmare. Men en snabb rörelse hos den vitklädda
damen, en tydlig önskan att vilja förbli obemärkt och
hennes hastigt bortvända ansikte, tilldrog sig hans
uppmärksamhet. Han kände icke genast igen henne. Två
lockar, som tittade fram under mössan gjorde det
möjligt för honom att gissa sig till hårets färg. Av de
vitklädda fötterna kunde han sluta sig till hennes figur,
som genom en icke kokett uniform, hade förlorat
något av sin charme. Ansiktet var allvarligt och blekt.
Ingenting återfanns däri, av det tidigare uttryck, som
i sin barnsliga skönhet hade gjort henne lik en docka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free