Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Vid den heliga grottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hennes ögon, omramade av en helgonglorias lätta slöja,
tycktes återspegla denna förändring. Det var Margarete.
De sågo på varandra en lång stund som hypnotiserade
av överraskning. Man kunde tydligt se, att hon
blev mycket nervös, då hon såg, att Desnoyers tog ett
steg emot henne: Nej! Nej! Hennes ögon, hennes
händer, hela hennes kropp tycktes protestera, vilja
hindra honom att närma sig henne och förmå honom
att stanna. Fruktan för att han skulle komma
närmare, förmådde henne att gå emot honom. Hon sade
några ord till militären, som fortfarande satt kvar på
bänken, och vars ansikte just då upplystes av en
solstråle, som han icke tycktes lägga märke till; sedan
reste hon sig, gick emot Julius, lät honom med en
handrörelse förstå, att han skulle följa henne och gick
vidare till en plats, där den sårade icke kunde höra
dem.
Vid en sidoväg gjorde hon halt. Härifrån kunde
hon observera den i hennes vård anförtrodde blinde.
De båda blevo stående orörliga mitt emot varandra.
Desnoyers ville säga så oändligt många, många saker.
Men han dröjde, då han icke visste, huru han skulle
tolka sin klagan, sina böner och smekningar. Men en
fråga trängde sig förbi hela denna lavin av tankar,
vred och ödesdiger:
"Vem är den där människan?"
Hans mörka ton och vreda röst överraskade honom själv.
Sjuksköterskan såg på honom med klara, allvarliga
ögon, med ögon, som för alltid tycktes vara befriade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
