Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Vid den heliga grottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tappert. "Även om han föraktar mig, är jag här, emedan
jag måste vara här. Jag behöver hans förlåtelse, och
om han icke vill förlåta mig, så skall jag ändå leva
vid hans sida. Det »finnes ögonblick, då jag önskar,
att han icke skall återfå sin synförmåga. Då skulle
han alltid behöva mig, och jag kunde tillbringa hela
mitt liv vid hans sida och offra mig för honom."
"Och jag?" frågade Desnoyers.
Margarete såg häpen på honom, som om hon just
nu vaknat. Det var ju sant. Den andre? I sin entusiasm
över sitt offer, hade hon glömt mannen, som stod
framför henne.
"Du?" sade hon efter en lång paus. "Du måste
lämna mig. Livet är icke sådant, som vi trodde. Utan
krig hade kanske våra drömmar blivit verklighet. Men
nu – hör på, jag skall under resten av mitt liv bära
en mycket tung, men mycket behaglig börda, vilken
kommer att bliva angenämare för mig ju mer den trycker.
Aldrig kommer jag att skilja mig från denne man,
vilken jag så svårt förolämpat, som står så ensam i
världen och behöver skydd som ett barn. Varför vill
du än en gång blanda dig i vårt liv? Hur kan en
kvinna, som för alltid skall vara sjuksköterska, tänka
på kärlek, en kvinna, som har en god, bildad make,
vilken vår lidelse beständigt skulle såra. Nej! Det
är bättre, att du går. Fortsätt vägen genom livet
ensam och utan börda. Lämna mig, du kommer att finna
många andra kvinnor, som skola göra dig lyckligare
än jag. Du tillhör dem, vilka ständigt hava lyckan
med sig."
Hon fortsatte att berömma honom. Hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
