Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Vid den heliga grottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig. Men lev utan mig! Glöm mig! Allt, vad du
säger är lönlöst. Jag har bestämt mig för att alltid
leva vid den andres sida."
Desnoyers försjönk åter i modlöshet. Han visste,
hur onödiga hans böner och protester skulle bliva.
"Du älskar honom! Du har bedragit mig!"
Den enda ursäkten hon hade, var att upprepa, vad
hon redan i början sagt. Hon älskade Julius – och
hon älskade sin make. Men dessa båda känslor voro
olika. Hon kunde icke säga, vilken som var den innerligaste;
men ödet tvingade henne att välja, och hon
valde den, som krävde det största offret.
"Du är en man, och kommer aldrig att förstå mig.
En kvinna skulle kunna göra det, men aldrig en man."
Julius såg sig omkring, han tyckte, att himlen plötsligt
mulnat. Visserligen sken solen alltjämt, men trädens
löv, den gula sanden, himlens blå, den silverglänsande
floden, allt syntes honom så mörkt, som om ett
askregn fallit.
"Så är alltså – allt slut mellan oss?" Hans
darrande, bedjande röst, som kvävdes av tårar, tvingade
henne att vända bort huvudet, för att icke visa sin
rörelse. Båda voro förtvivlade, och ställde samma
fråga till varandra. "Vad skall det bliva av oss?"
mumlade mannen och som ett eko upprepade kvinnans
läppar: "Vad skall det bliva av oss."
Allt var redan sagt. Något, som aldrig kunde göras
gott igen; reste sig mellan dem som ett hinder, vilket
varje ögonblick blev större och större. Varför skulle
de fortsätta detta smärtsamma samtal? Margarete
visade nu den energiska beslutsamhet, vilken står till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
