Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Invasionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Desnoyers darrade, hans ögon stodo fulla med tårar,
och han gömde sig bakom sin ledsagare. Han kände
dem alla. Med alla hade han haft stridigheter, och
nu ångrade han det. Borgmästaren hade en röd fläck i
pannan. Omkring hans bröst hängde en trefärgad
klut. Det var hans skärp, som han tagit på sig för
att taga emot fienderna, och de hade rivit det av
honom. Prästen sträckte på sitt lilla, runda huvud och
ville i en enda blick innesluta grönskan, hela jorden,
himlen och de andra stackars offren. Han verkade
tjockare än någonsin. Soldaterna hade med våld rivit
sönder hans svarta gördel, denna klädnad blottade
därvid hans nakna bröst och talaren fladdrade. Från hans
silvervita hår droppade blodet ner på kragen. Då han
till följd av sin korpulens vacklande gick över torget,
avbröt ett vilt skratt den tragiska tystnaden. Soldaterna,
som hade kommit för att se på denna avrättning,
hälsade prästen med ett gapskratt. "Ner med svartrocken!"
Religionskrigens fanatism darrade i deras
hån. Nästan alla voro katoliker eller protestanter,
men de ärade endast sitt eget lands präster. Allt
utanför Tyskland föraktade de, till och med sin egen
religion.
Borgmästaren och prästen bytte platser. Med högtidlig
hövlighet erbjödo de varandra mittplatsen.
"Här, herr borgmästare, det här är eder plats. I spetsen."
"Nej, efter eder herr präst."
De talade för sista gången med varandra, men i detta
ögonblick av yttersta nöd talade de endast för att överlåta
företräden till varandra, ty bägge önskade att ära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
