Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Invasionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade lidit så mycket. Han visste visserligen icke så
noga, vari detta lidande bestod, men han gissade, att
hela invasionen måste vara förskräcklig för honom.
"Men vad är att göra. Det är krig", upprepade han
åter och åter.
Sedan berömde han onkelns mod att stanna kvar på
slottet. De hade fått befallning att som straff särskilt
härja på de gods, från vilka ägarna flytt. Tyskland
Önskade, att alla skulle bliva kvar i sina bostäder, som
om ingenting skett. Desnoyers protesterade. Han
berättade, att angriparna hade låtit skjuta oskyldiga och
tänt eld på deras hus. Systersonen avbröt honom. Han
blev blek, som om en askvåg utgjöt sig bak hans hud.
Hans ögon blixtrade, hans läppar darrade, just som
löjtnantens i går.
"Ni menar väl avrättningen av borgmästaren och de
andra? Mina kamrater ha just berättat mig därom.
Straffet var ju rätt så milt; hela byn borde jämnas med
marken. Till och med kvinnor och barn borde man
dödat. Man måste göra slut på det franktiröra
oväsendet."
Den gamle betraktade honom häpen. Hans "lille
Moltke" var lika vild och farlig, som de andra. Men
denne avbröt samtalet och upprepade ännu den eviga,
förfärliga ursäkten:
"Rysligt, men vad vill ni vi skola göra. Det är ju krig."
Sedan frågade han efter sin mor och gladde sig mycket
över att höra, att hon var i Biarritz. Tanken på,
att hon möjligtvis stannat kvar i Paris, hade oroat
honom mycket, eftersom ju så förskräckliga revolutioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
