- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
355

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Invasionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ord, de kunde, och logo älskvärt. Man märkte, att alla
voro besjälade av en önskan att göra sig omtyckta av
slottsherrn.

"Nu kommer ni att frukostera med barbarer", sade
greven, i det han visade på en stol vid sin sida. "Är
ni icke rädd, att vi skola äta upp eder livslevande?"

Tyskarna skrattade högljutt över hans excellens
skämt. Alla bemödade sig om att bevisa med ord och
gester, att barbariet var en felaktig beteckning.

Marcel såg från den ene till den andre. Krigets
strapatser, i synnerhet de sista dagarnas ilmarscher hade
lämnat sina spår på allas ansikten. Några voro magra med
en kantig figur; andra voro undersätsiga med kort hals
och huvudet nere mellan skuldrorna. De hade på en
enda månad förlorat allt fett, och huden hängde slapp
och veckig i ansiktet. Alla huvuden voro kortklippta
som de simpla soldaternas. Omkring bordet lyste två
rader rosenröda eller mörka månar. Öronen stodo
märkvärdigt ut från huvudet. Käkbenen voro starkt
markerade. Några buro ännu den uppvridna mustaschen
liksom kejsaren själv; de flesta voro dock slätrakade
eller hade en liten kort, borstliknande mustasch.

Ett guldarmband glänste vid grevens ena hand, vilken
vilade på bordet. Han var äldst av dem alla och var
den ende, som hade behållit sitt hår omsorgsfullt
kammat, så att det var väl pomaderat och såg ut som en
blandning av grått och blont. Ännu i femtioårsåldem
bevarade han sin under ansträngande övningar utvecklade
kraft. Han var mager, knotig och bemödade sig
om att dölja sin krigiska råhet bakom mjuk och
inställsam nedlåtenhet. Officerarna uppträdde med stor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free