Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Invasionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
godheten består däri, att man är grym, ty då giva
fienderna sig fortare, och världen lider mindre."
Marcel ryckte på axlarna över dessa sofismer. Han
stod i porten. Kaptenen utdelade befallningar. Därpå
kom en soldat med ett stycke krita. Hartrott ville
skydda sin morbror och skrev bredvid dörren på
väggen. "Var god plundra icke. Här är vänligt folk!"
Sedan översatte han, ty den gamle hade frågat flera
gånger:
"Det vill säga: Var snäll och plundra icke. Husets
innevånare äro goda människor, vänliga människor."
Å nej. Desnoyers avvisade detta skydd häftigt. Han
ville alls icke vara vänlig. Han teg, emedan han
ingenting annat kunde göra, men han var icke fiendernas vän.
Otto suddade bort andra delen av sin skrift så att
endast: "Var god, plundra icke", blev kvar. Vid
ingången till parken upprepade han denna uppmaning.
Han ansåg det såsom nödvändigt. Hans excellens
kunde ju marschera iväg, och andra officerare komma och
inkvartera sig. Hartrott hade sett mycket, och hans
leende gav att förstå, att ingenting, så märkvärdigt det
än vore, skulle komma att överraska honom. Men den
gamle fortfor att förakta ett sådant skydd. Han skrattade
åt det. Vad skulle de mera plundra? Det mesta
var redan borta.
"Farväl, morbror, snart får du återse oss i Paris."
Kaptenen räckte sin kalla och mjuka hand till Desnoyers
och satte sig i bilen.
Då Desnoyers vände tillbaka, såg han under en trädgrupp
ett bord och några stolar. Hans excellens drack
kaffe ute i det fria, och bad honom att taga plats vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
