Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Invasionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inredningen i Louis XV stil. Den var äkta med dyrbart
mörkt guld, och tapeterna föreställde landskap, som
tiden gjort matta. Detta hade varit en av de bästa
affärer, som Marcel någonsin gjort. Greven, som konstnär,
visste att uppskatta det. Han log ringaktande vid
tanken på sin kamrat, som fått i uppdrag att plundra slottet.
"Det här har den gamle åsnan icke tagit med, ty han
ansåg det vara gammalt och fult."
Sedan såg han på Marcel.
"Herr Desnoyers jag hoppas, jag icke gör något inkorrekt,
ja, jag inbillar mig till och med, att jag går edra
önskningar till mötes, då jag meddelar eder, att jag skall
medtaga dessa möbler. De skola vara ett minne av vår
bekantskap och ett bevis på den idag började vänskapen.
Om de stanna kvar här, löpa de risk att bliva förstörda,
ty alla soldater äro ju icke konstkännare. Jag
kommer att bevara dessa dyrbarheter i Tyskland, och ni
kan komma och se dem, när ni vill, ty nu skola vi alla
bliva "ett folk". Min vän, kejsaren kommer att låta
utropa sig till Frankrikes härskare."
Desnoyers teg. Vad skulle han svara på den grymma
ironi, med vilken den store mannen uttalade sina
åsikter.
"Så snart kriget är slut, skall jag skicka eder en gåva
från Berlin", tillfogade han nedlåtande. Även härpå
svarade den gamle icke. Han betraktade väggarna.
Olika små, mörka fyrkanter visade, att här hade hängt
tavlor. De voro av berömda målare från 1800-talet.
Av grevens leende kunde Desnoyers gissa, var de nu
befunno sig.
Greven hade undersökt hela rummet, grannrummet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
