- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
366

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Invasionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och han fortfor att med livlig fantasi smycka
Desnoyers son med en orientalisk monarks glans. Den
gamle kände ett spår av sympati för denna människa,
för det stora intresses skull, vilket denne visade för hans
son. Synd, att han med så stor skicklighet utvalde
dyrbarheterna och förde dem bort.

På huvudkudden såg han en medaljong med ett fotografi.
Den tillhörde icke hans hem. Greven, som hade
följt riktningen av Desnoyers blickar visade honom
medaljongen. Officerens händer darrade. En husarofficer
log mot honom från porträttet.

"Det är min bäste vän", sade hans Excellens med
något darrande röst, "han är den människa, som jag
älskar mest på hela jorden. Och nu måste jag betänka, att
han kanske just i detta ögonblick står mitt i striden och
kan stupa när som helst. Och jag måste även tänka på,
att jag själv när som helst kan bli dödad."

Marcel trodde sig kunna gissa en roman av grevens
förflutna. Den där husaren var utan tvivel hans egen
son. Marcel förstod att det måste förhålla sig så.
Endast en fader kunde finna så veka ord. Och han kände
sig nästan tilltalad av denna vekhet.

Här avbröts samtalet. Greven vände honom ryggen
och lämnade sovrummet, som om han ville dölja
sin rörelse. Efter några få minuter hörde han toner från
sin härliga flygel. Tack vare generalens motstånd hade
denna icke bortförts. Nu hörde han grevens stämma.
Det var en något klanglös baryton, vilken emellertid
mycket uttrycksfullt sjöng en romans. Den gamle var
rörd; han förstod icke innehållet, men tårarna kommo i
hans ögon. Han tänkte på sin egen familj, på olyckor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free