Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Invasionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och läror, som omgåve honom, och på de svårigheter,
vilka han måste övervinna för att äntligen få återse de
sina. Han gick ner för trappan, som om musiken drog
honom dit. Vilken konstnär var icke denne man, som
var en så stolt begabbare! Vilken själ ägde han icke!
Tyskarna voro en besvikelse vid första anblicken genom
sitt ofina yttre och den stränga disciplinen, vilket tillät
dem att göra de största ohyggligheter utan samvetskval.
Man måste lära känna dem närmare för att kunna
uppskatta dem.
Då musiken slutade, gick Marcel ner på slottsbron. En
underofficer betraktade svanorna, som summo omkring.
Det var en ung advokat, som nu blivit hans excellens
sekreterare, en studerad man, som kriget mobiliserat.
Under samtalet med Marcel uppenbarade han genast sin
förtid för denne. Kriget hade överraskat honom just
före hans giftermål, och alla hans planer hade
tillintetgjorts.
"Vilken olycka, vilken förvirring över hela världen.
Och dock anade många av oss att katastrofen skulle
komma. Den måste ju nödvändigt komma en dag.
Kapitalism bär skulden, den fördömda kapitalism."
Underofficeraren var socialist. Han hemlighöll sitt
deltagande i det socialistiska partiets aktioner, vilket icke
litet skulle skadat hans karriär. Men kejsaren hade nu
antagit socialdemokratin. Alla voro lika. De socialdemokratiska
deputerade bildade nu i riksdagen den grupp,
som alltid gav efter. Men inom sig närde han en viss
motvilja, som kom honom att fördöma all kapitalism,
som orsak till kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
