Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Invasionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjänstgörande officer, tycktes han icke alls märka Marcels
därvaro. Han ville säga något, han öppnade redan
munnen, men sedan tvekade han åter. Det var bättre, att
fråga hans excellens. Då Desnoyers såg, att denne
vände sig mot slottet, följde han honom.
"Det kan dock icke vara rätt, herr kommendant",
började han, "det är ju vansinnigt. Man kan väl icke
skjuta en människa på bara misstanken, att han kunde
vara tjugo år gammal".
Men kommendanten fortsatte tigande sin väg. När
de gingo över bron, hörde de flygeln klinga. Desnoyers
ansåg det som ett gott tecken. Konstnären med den.
rörande lidelsefulla rösten skulle säkert uttala det
räddande ordet.
När de inträdde i salongen kunde han knappt igenkänna
hans excellens. Han såg en människa sitta vid
flygeln, endast klädd i en japansk badkappa, en skär
damkimono med gyllene vingar, som tillhörde Chichi.
Vid varje annat tillfälle skulle han ha utbrustit i ett
gapskratt vid åsynen av denne magre krigare med de
grymma ögonen vilkens knotiga arm syntes under de ljusa
ärmarna. Hans excellens hade badat och dröjde att åter
taga på uniformen, ty han njöt av beröringen med den
kvinnliga tunikan, vilken liknade hans orientaliska
dräkter i Berlin. Kommendant Blumhardt, tycktes icke alls
vara förvånad över sin generals utseende. Med militärisk
hållning tilltalade han honom på tyska. Greven hörde
på honom med uttråkad min, och hans fingrar gledo
över tangenterna.
Den nedgående solen omsvepte såväl greven som
flygeln med sitt gyllene sken. Kvällens poesi fyllde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
