- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
382

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Invasionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sådan sömn som de njuta vilka äro dömda till döden
och de, som nästa morgon ha att utkämpa en duell. Det
tycktes honom, som om han tydligt hörde skrik, hästtramp,
och avlägset ljud av trumvirvlar och blåsinstrument,
likt den musik, som invasionsbataljonerna göra
med sina trumpeter och trummor. Därpå förlorade han
helt och hållet medvetandet om det, som försiggick
omkring honom.

Då han åter öppnade ögonen, tecknade en solstråle,
som stal sig in genom det lilla fönstret, en gyllene
fyrkant på väggen och gj orde de hängande spindelnäten
härligt glänsande. Någon flyttade bort barrikaden
framför dörren. En blyg, ängslig kvinnostämma ropade
upprepade gånger: "Är ni här, herr Desnoyers?" Han
reste sig med ett enda språng och stötte kraftigt upp
dörren. Han förstod, att fienderna marscherat bort.
Annars kunde han icke tänka sig, att portvaktsfrun
skulle våga hämta honom från hans fängelse.

"Ja, de ha marscherat bort", sade hon. "Ingen har
blivit kvar på slottet."

Då Marcel fann utgången fri, såg han även den
stackars kvinnans röda ögon, det magra ansiktet och det
oordnade håret. Denna natt hade lagt många års börda
på hennes liv. Hela hennes energi var försvunnen på
en enda gång, så snart hon kände igen Desnoyers, och
hon kastade sig gråtande i hans armar.

Marcel ville ingenting veta. Han fruktade sanningen.
Men ändå frågade han efter portvakten. Nu, då han
var vaken och fri, hyste han för ett ögonblick ännu den
förhoppningen, att allt, vad han sett föregående natt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:44:38 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fyrarytt/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free