- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
385

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Invasionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och en hand voro icke betäckta med jord. Då han
närmade sig såg han något mörkt resa sig från denna grav,
flaxandet av vingar förnams, och en kraxande skara
avlägsnade sig.

Han gick tillbaka och började ropa vid de minst
förstörda husen. Han såg in genom dörrar och fönster.
Hade ingen blivit kvar i Villeblanche? På långt avstånd
såg han mellan ruinerna något röra sig på alla fyra, som
ängsligt stannade varje ögonblick, som om det vid
ringaste tecken till fara åter tänkte gömma sig. Plötsligt
reste sig gestalten lugnt. Det var en människa, en
gammal man. Andra kommo fram vid hans rop, stackars
varelser, som av ångest icke vågade gå som människor,
och vilka avundades djuren deras snabbhet att gömma
sig under jorden. De flesta voro kvinnor och barn; alla
voro smutsiga och svarta, allas hår var oordnat, i deras
ögon fanns ett uttryck av animalisk hunger, och med
den nedhängande underkäken sågo de ut som svaga
djur. De hade levt gömda bland ruinerna. Fruktan
hade varit större än hungern, men nu då de sågo sig
befriade från fienden, vaknade alla behov, vilka under
ångestens timmar slumrat.

Desnoyers trodde, att han var omgiven av en mängd
sådana hungriga, okultiverade indianer, som han ibland
träffat på sina äventyrliga resor. Han hade i sin ficka
några guldmynt; han tog ett och lät det glänsa i
solskenet. Han behövde bröd, han behövde allt ätbart,
han kunde betala utan att pruta.

Åsynen av guldet väckte girighet och förtjusning i
allas ögon; men detta uttryck försvann så småningom.
Slutligen betraktade alla likgiltigt guldmyntet. Marcel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free