Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Invasionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än hundra kilometer, och att det på andra sidan, bakom
fransmännen, fanns flera liknande inrättningar. Och
överallt härskade samma verksamhet och följde
sändningarna av döende människor varandra med
förskräckande hastighet. Många hade icke en gång den
trösten att bliva funna, de stönade mitt ute på marken och
deras blodiga lemmar begravdes i jord och lera. De
rosslade och vältrade sig i sina egna tarmar. Och
Marcel, som för några få timmar sedan hade ansett sin
egen olycka som den största i hela världen kände en
stor glädje vid den tanken på, att många tusen sårade
män avundades honom hans kraft och hans bekväma
säng.
Nästa dag väntade sanitetssoldaten på samma plats
med en fylld serviett. Hur tjänstvillig och god denne
skäggige man dock var. Marcel erbjöd honom ett
guldmynt.
"Nej," svarade mannen illmarigt leende. Två mynt
glänste i Marcels hand. Men återigen log den andre
sitt nej och skakade på huvudet. Ha, hur utnyttjade
den där spetsboven icke hans nöd! Först då han givit
honom fem guldmynt, fick han livsmedlen.
Snart märkte han, att en listig sammansvärjning hade
bildats för att avlocka honom hans pengar. En jätte
med underofficersuniform räckte honom en spade och
stötte honom brutalt framför sig. Han förde honom till
ett hörn av parken bredvid likvagnen; och han måste
tillsammans med de andra förtvivlade fångarna skaffa
bort jorden, vilken dock tillhörde honom.
Han vände bort huvudet för att slippa se de stela
liken, som väntade på att bliva nedgrävda. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
