- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
394

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Invasionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade träffat en vän. Han hade mött det enda bekanta
ansiktet bland alla dessa människor, som talade hans
språk. Han var blek, såg mager ut och en ogenomtränglig
dimma tycktes betäcka hans ögon. Inga sår
voro synliga, men under kappan, som betäckte hans
kropp, utströmmade en ryslig kyrkogårdslukt från hans
förfärligt sönderslitna inälvor. Genom Desnoyers
närvaro kunde han gissa sig till, var han befann sig, och
så småningom återvände minnet. Som om hans kamraters
öde skulle kunna intressera den gamle, talade han
mödosamt med låg stämma, som nu var helt naturlig för
honom. Hans brigad hade haft otur. De hade i ett
kritiskt ögonblick kommit till de främsta linjerna och,
såsom utvilade trupper genast ställts mitt i den hetaste
striden. Redan vid första ögonblicket hade kommendant
Blumhardt stupat. En sju och en halv centimeters
granat hade rivit bort hans huvud. Nästan alla officerarna,
som varit inkvarterade på slottet, hade fallit. Hans
excellens hade också träffats av ett sprängstycke, som
rivit bort underkäken. Han hade sett honom ligga på
marken, rosslande av smärta och sett, hur greven ur sin
bröstficka dragit fram ett fotografi och med sårad mun
försökt kyssa det. Samma granat hade rivit upp hans
egen kropp. Fyrtiotvå timmar hade han legat på
slagfältet, innan man tagit upp honom.

Och med en universitetslärares iver, som vill se allting
och vill ha klarhet om allt, tillfogade han i dessa sista
ögonblick envist, som en som vill dö talande:

"Kriget är sorgligt, min herre. Det finns inga förnuftiga
orsaker till att döma, om vem som är skuld därtill.
Då kriget är slut kommer man – skall man –

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free