- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
412

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Invasionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vältrade sig med livtag på marken och försökte befria
sig från sina motståndare genom bett och sparkar. De
gröna brösten försvunno. Han såg endast ryggar av
denna färg, ryggar, vilka flydde mot parkens utgånger,
spridande sig bland träden och mitt i sitt lopp störtande
omkull, träffade av kulor. Många av angriparna ville
förfölja flyktingarna, men kunde icke, då de voro
sysselsatta med att slita sin bajonett ur någon kropp, som
i dödskampen klamrat sig fast vid dem.

Plötsligt befann sig Marcel mitt i denna dödsbringande
kamp, sprang omkring som ett barn, svängde med
armarna och utstötte tjut. Då han omfamnade en ung
officers dammiga huvud, som förvånat såg på honom,
kom han åter till sig själv. Kanske ansåg denne honom
vara vansinnig, då han emottog den gamles kyssar,
hörde hans osammanhängande ord, och kände sina
kinder våta av den gamles tårar. Marcel grät ännu då
officeren hade befriat sig från honom med en otålig
stöt. Han måste efter så många dagars tigande ångest
giva sina känslor luft. Leve Frankrike!

Hans landsmän befunno sig redan vid parkens
ingång. Med dragna bajonetter förföljde de snabbt den
tyska bataljonens sista rester, vilka undkommo i
riktning mot byn. En ryttartrupp kom över vägen. Det
var dragoner, bestämda och villiga att upptaga
förföljandet. Men deras hästar voro utmattade. Endast och
allenast seger febern, som hade överflyttat sig från
människorna till djuren, höll dem uppe vid det tilltvingade
men redan smärtsamma travandet. Hästarna tuggade
girigt på några halmstrån, under det att männen sutto
sammanknipna i sadlarna, som om de sovo. Desnoyers

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free