- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
425

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Efter slaget vid Marne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Marneslaget. Varför skulle han göra sin familj ledsen
med beskrivning på detta elände? Han hade endast
sagt till fru Luise, att det skulle säkert dröja många år,
innan de åter kunde bosätta sig på slottet, ty genom
kriget hade det blivit oanvändbart. Ett zinktak ersatte
nu den gamla taktäckningen för att icke regn skulle
fullända den inre förstöringen. Senare, efter kriget, skulle
de kanske tänka renovera det. Nu, för ögonblicket
hade det för många invånare. Och damerna till och
med fru Elena ryste när de tänkte på de tusende och
åter tusende lik, som voro begravda omkring hela
slottet. Föreställningen härom kom fru von Hartrott att
sucka på nytt: "Ack mina söner."

Hennes svåger hade varit mänsklig nog att lugna
henne för den enes, kapten Ottos öde. Han hade varit
alldeles frisk, då slaget började. Han hade fått reda
på det genom en vän, som han talat med. Mera ville
Marcel icke säga.

Fru Luise tillbragte en del av dagen i kyrkorna, varest
hon bedövade sin oro med böner. Dessa böner rörde
icke mera miljonernas öden, och icke mera hela folkets
seger. Hennes moderliga egoism kom henne nu att
inskränka sina böner till en enda person, hennes son,
vilken var soldat, liksom alla andra, och kanske just i
detta ögonblick svävade i stor fara. Hur många tårar
hade det icke kostat henne. Hon hade önskat av hela
sitt hjärta, att han och hans far skulle förstå varandra,
och när Gud äntligen gladde henne med detta under,
gick Julius mot döden.

Hennes böner stego aldrig ensamma upp till himlen.
Alltid var någon bredvid henne i kyrkan och sände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free