Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Efter slaget vid Marne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eftermiddagar utomhus. När hon om kvällarna kom tillbaka,
berättade hon om sina vänner, vilka voro obekanta för
hennes familj.
Marcel var upprörd över de alltjämt i Paris levande
spionerna. Vilka hemlighetsfulla bekanta hade
egentligen hans svägerska?
Plötsligt förkunnade hon, att hon nästa morgon tänkte
resa. Hon hade ett pass till Schweiz, och därifrån
skulle hon återvända till Tyskland. Det var nu på tiden
att komma hem igen. Hon tackade många gånger för
den henne visade uppmärksamheten. Desnoyers tog
avsked av henne med ironisk älskvärdhet. Han bad henne
hälsa herr von Hartrott; och önskade, att han så snart
som möjligt skulle kunna göra besök i Berlin.
En morgon gick fru Luise i stället för till kyrkan på
Place Victor Hugo vidare ända till Rue de la Pompe
för att se på ateljén. Hon tyckte, att hon därigenom
skulle komma sin son närmare. Det var ett nytt och
mera innerligt nöje än betraktandet av hans fotografi
eller läsandet av hans sista brev.
Hon hoppades att få träffa Argensola, sonens bäste
vän. Hon visste, att han fortfarande bodde i ateljén.
Två gånger hade han velat träffa henne, men hon hade
icke varit hemma.
Då hon åkte upp med hissen, slog hennes hjärta av
såväl glädje som ångest. Den goda kvinnan kände
något liknande det förälskade kvinnor känna, vilka för
första gången begå ett felsteg, det var en sorts
skamkänsla.
Då hon anlände till lägenheten, vars möbler och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
