Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Efter slaget vid Marne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag förstår nog något därav; och hans överordnade
veta att uppskatta honom."
Julius hade, då han två månader varit ute i fält,
blivit sergeant. Hans kompanianförare och andra officerare
tillhörde den fäktklubb, i vilken han firat så många
triumfer.
"Vilken snabb befordran," fortfor Argensola. "Han
är en av dem, som mycket unga uppnå de högsta
grader, som generalerna i revolutionen. – Och vilka
hjältedåd."
I verkligheten hade Julius endast skrivit flyktigt och
likgiltigt som en, som är van vid faror, och som anser
djärvhet vara en helt självklar egenskap. Men
Argensola, den äkta bohemen, överdrev och förstorade dessa
faror, som om de voro krigets största hjältedater.
Julius hade överbragt en depesch genom en helvetes eld,
efter att tre andra, vilka strax innan försökt utan
uppnått resultat redan stupat. Han hade som den förste
hoppat över många skyttegravar och vid handgemäng
hade han med sin bajonett räddat många kamrater. Om
officerarna behövde en pålitlig man, så sade de
oundvikligen: "Sergeant Desnoyers taga vi."
Argensola bekräftade allt detta, som om han själv
hade varit med, som om han just kommit från fronten;
och fru Luise utgjöt många tårar av glädje och
fruktan, när hon tänkte på sin sons ära och faror.
Argensola förstod att röra henne genom sina eldiga
berättelser.
Fru Luise ansåg det vara nödvändigt att visa sin
tacksamhet över hans stora entusiasm och frågade därför
intresserat, vad han gjort på sista tiden?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
