- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
441

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. I ateljen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dessa flickor varit hans sons väninnor, kanske utgjorde
de en del av hans förflutna, och detta var nog för den
gamle för att hos dem förmoda betydande egenskaper
och göra dem intressanta.

Dessa överraskningar verkade genom den oro som
de hade till följd, till slut så på konstnären, att denne
klagade litet över den nya vänskapen. Dessutom
besvärades han av den gamles upprepade inbjudningar till
supé. Han fann Desnoyers bord gott men mycket långtråkigt.
Fadern och modern talade endast om den frånvarande;
Chichi beaktade knappast broderns vän. Hon
tänkte endast på kriget, hennes enda sorg gällde den
dåliga postförbindelsen, och hon anklagade häftigt
regeringen, då flera dagar förgingo utan att hon fick någon
underrättelse från underlöjtnant Lacour.

Argensola ursäktade sig under det han tog de mest
märkvärdiga undanflykter till hjälp, för att han icke
alltid kunde intaga sina måltider vid Avenue Victor Hugo.
Han föredrog att med sina kvinnliga följeslagare besöka
de billigare restaurangerna. Den gamle mottog hans
avslag med minen hos en förälskad, som måste låta sig
nöja.

"Går det återigen icke för sig?" Och som för att
taga igen skadan för detta uteblivande begav han sig
nästa dag så mycket tidigare till ateljén.

Det beredde honom ett utomordentligt nöje att på en
soffa, som ännu tycktes bevara avtrycket av Julius
huvud, låta tiden gå att beundra sonens dukar, betäckta
med färg från hans pensel och låta sig smekas av den
sprakande kaminens angenäma värme i den nästan
klosterliknande stillheten. Detta var, med sina minnen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0475.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free