- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
467

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Kriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han trodde, att han på så vis fick känna något av
Chichis charme. Han frågade efter henne; han ville
trots hennes talrika brev höra örn alla möjliga
detaljer ur hennes liv.

Emellertid hade senatorn rörd och upphetsad påtagit
en min, varav man kunde sluta, att han tänkte hålla
tal. Han improviserade ett tal för att ära denne
republikens soldat, och han ansåg ögonblicket för lämpligt
att berätta iför soldaterna sin familjs förhistoria.

"Uppfyll din plikt, min son. Alla, som heta Lacour,
hava krigarblod i sina ådror. Tänk på din farfar,
konventets kommissarie, vilken var mycket berömd efter
försvaret av Mainz."

Under dessa ord hade alla satt sig i rörelse och vikit
om ett hörn i skogen för att uppställa sig bakom
kanonerna. Här var bullret mindre häftigt. Efter varje
skott såg man från de stora kanonerna ett litet
rökmoln, nästan som röken från en pipa. Sergeanterna
dikterade siffror, vilka en annan artillerist med
telefonluren vid örat upprepade. Soldaterna lydde och
arbetade tigande vid kanonerna. De vredo ett litet hjul,
och odjuret höjde sin stora snabel och vände den med
stor rörlighet från den ena sidan till den andra. Vid
den närmast stående kanonen reste sig en artillerist
med obevekligt ansiktsuttryck. Han höll handtaget i
handen. Han måste vara döv, och hans yttre tydde
på vildhet och råhet. För honom betydde livet ingenting
annat än en oändlig rad åskslag. Han kände sin
betydelse, han var ovädrets tjänare, blixtens väktare.

"Eld", ropade sergeanten.

Vid denna befallning dånade krigsåskan, allt tycktes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0503.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free